Sorglig kärlekshistoria

Det var länge sen jag kände så här, mycket länge sen. Den där känslan efter att man sett en riktigt bra film. Jag tänkte gå upp i natt och skriva inlägget, då minnet var färskt, men jag visste att filmen var så bra att jag till och med skulle minnas detaljer i den.

Blue Valentine. Kärlek på gott och ont, olikheter, att inte räcka till, att vilja så mycket mer, att inte förstå. Det jag inte fattar är hur denna film inte hade fler nomineringar på Oscarsgalan. Det är helknäppt. För mig är filmen FÖR bra för Oscarsgalan, en helt annan klass. Michelle Williams var nominerad men inte Ryan Gosling och han var fenomenal.

Jag kommer att tänka på den här filmen i dagar, klura lite, ibland le och kanske se mina favoritscener, det är så det brukar gå till när jag sett en bra film. Hurra.