Det finns en tendens att glömma bort allt vad gäller graviditeter och förlossningar. Jag har redan glömt en del och det är ändå bara sex månader sen. Min mamma ex. hon sa vid ett tillfälle att hon inte tyckte att det alls gjorde ont, en annan person tyckte att det var värre med mensvärk än förlossningsvärk. Ni förstår själva, de har glömt.
Efter att ha sett premiären av "En unge i minuten" och efter att jag hämtat mig från det hysteriska grinandet så gick jag igenom min förlossning igen. Nu tänker jag skriva om den och då kommer det aldrig glömmas bort.
Jag hade förvärkar, dvs kraftiga mensvärkar som kom oregelbundet i cirka tre dagar. Jag åkte upp tre gånger (den tredje blev jag kvar). Jag var öppen tre centimeter från den första gången jag åkte upp men det startade liksom inte.
När jag väl kom upp och blev kvar var jag överlycklig, vi började profylaxandas, dricka mjölkdrinkar (ungerfär en i timmen, jag låg där i 20 timmar) vi hade det bra tyckte jag. Vinkade av en underbar barnmorska som skulle gå hem för dagen, men hon skulle börja jobba natt igen så kanske skulle vi synas då, sa hon med ett litet leende. Jo visst tänkte jag.
Kl 21.00 började hon igen och då var jag inte lika glad som på dagen. Jag satt på en boll och gungade men inget hände. Jag var öppen nästan 10 cm, nu var det snart dags. En timme senare, jag var öppen nästan 10 cm, nu var det snart dags osv. Slutligen vad det kört.
Jag började att svamla, få rejäl dödsångest. Läkare kallades in och det var rena begravningsstämningen i rummet. Jag minns att jag tittade på min Andreas och sa; Det är allvar, du fattar väl det, det är allvar. Dom fattar ju inte men du, du fattar väl?
Ja hur som helst så la man EDA vid den tidpunkten vilket drog ut på det hela ytterligare ett par timmar. Sedan värkstimulerande dropp för att få igång värkfanskapet igen. När klockan var runt midnatt gav jag upp helt, la mig rakt upp och ner och blundade, redo för döden.
Tiden efter kommer jag knappt ihåg. Jag krystade på rätt bra tydligen för jag fick en fet puss på munnen av vår fina barnmorska efteråt. Klockan 01.16 är hon född.
Tänk om jag varit med i ett sådant program? Hallelulja vilken show det varit.
Det hade absolut blivit en rejäl show...va kul det hade varit :-)
SvaraRaderaIngen kan sätta upp en show som du Camilla. Men jag tycker nog att det är rätt bra att du inte är med i det där programmet. Lite väl privat kan jag tycka. Fin berättelse om födseln :)
SvaraRadera//Pernilla